Thomas Ladös nyutgivna bok handlar om hur det systematiska kvalitetsarbetet kan utvecklas för att bli ett verktyg för skolutveckling och upplevas som meningsfullt. Några av de “lärpinnar” som jag tar med mig efter läsningen av boken handlar om:

📏Betydelsen av att se “styrkedjan” som en “lärkedja” som fokuserar på lärdomar och betonar lärandeperspektivet

📏Att vid uppföljning enbart fokusera på nöjdhet + avvikelser = tråkigt?

📏Förflyttningen från den beskrivande dokumentationen (verksamhetsberättelse) till den reflekterande dokumentationen (analytisk berättelse)

📏Vikten av att skolor själva får definiera vad som är god kvalitet och hur detat uppstår – genom att samtala

📏Vi pratar ofta om hur viktigt det är med analys – men sällan om vad vi egentligen menar med analys

📏Betydelsen av leda och samordna digitala data – möjliggör relevant information till rätt aktör i lärkedjan vid systematiska tidspunkter

📏Sluta prata om “kvalitet” om det mäts i kvantitet – lätt att begreppen blandas ihop

Nyckeln till kvalitetsarbetet ligger enligt boken i ett helhjärtat fokus på pedagogernas reflektioner kring vad det är som händer i klassrummet.