Flexibilitet (tillsammans med individanpassning) har länge varit ett nyckelord inom komvux och en förutsättning för att vuxna elever ska kunna delta i utbildning. Men även om flexibilitet ofta omskrivs som något eftersträvansvärt i vuxenutbildningspolicy kvarstår många frågor. Vad betyder flexibilitet egentligen? Innebär det samma sak för elever, lärare och rektorer? Hur påverkar flexibiliteten utbildningens kvalitet? I månadens omvärldsspaning sammanfattas aktuell forskning och myndighetsmaterial i syfte att bidra till reflektion och diskussion kring just flexibilitet i komvux. 

Vad menas med flexibilitet? 

I vuxenutbildningspolicy tolkas flexibilitet ofta som tillgänglighet – att kunna studera när som helst, var som helst. (I praktiken handlar detta ofta om att kunna studera på plats, på distans, på dagtid, kvällar eller helger med syftet att göra det möjligt för vuxna elever att kombinera sina studier med arbetsliv, andra studier och familjeliv). Det kan också handla  om kontinuerlig antagning som betyder att elever antas till utbildning med jämna mellanrum (exempelvis varje eller var fjärde vecka).

Vad säger forskningen om flexibilitet i komvux? 

Än så länge saknas det övergripande studier om flexibilitet i komvux, men utifrån de fåtal artiklar som publicerats inom ämnet diskuteras flexibilitet utifrån olika perspektiv. 

Vad säger lärare? 

När lärare pratar om flexibilitet i komvux beskriver de ett ökat administrativt tryck och en minskad pedagogisk autonomi (Holmqvist, Andersson & Muhrman, 2024). Den snabba studietakten, där kurser kan ges på 5-10 veckor ifrågasätts också av lärare utifrån ett lärandeperspektiv. Är det verkligen möjligt att tillgodogöra sig en helt kurs på så kort tid? Lärare pratar också om hur de anstränger sig för att skapa ett sammanhang för eleverna genom att fokusera mycket på att vägleda, strukturera och följa upp elevernas aktiviteter (Henning Loeb & Lumsden Wass, 2014).

Vad säger rektorer? 

När rektorer pratar om flexibilitet beskriver de en balansgång mellan enskilda elever behov och verksamhetens långsiktiga hållbarhet (Mufic, 2024). De rektorer som uttalar sig i studien beskriver också hur olika förutsättningar (såsom kommunstorlek, ekonomi, tillgång till lärare och lärares anställningsformer) påverkar möjligheterna att leva upp till policykraven kring flexibilitet. 

Vad säger elever? 

Jag har haft svårt att hitta studier där elever i komvux pratar om just flexibilitet (tar gärna emot tips på detta!) I flera av de studier jag har tagit del av hittills är det oftast lärare och rektorer som pratar om elever (Mufic, 2024; Holmqvist et al., 2024). Här pratar exempelvis lärare om att elever tilldelas mer ansvar i  ett flexibelt utbildningssystem vilket funkar bra för många, men kanske inte för alla (Holmqvist, Andersson & Muhrman, 2024). Tidigare studier har också visat på att relationsskapandet mellan lärare och elever blir mer utmanande när undervisning sker i distansformat.  

Henning Loeb & Lumsden Wass  (2014) lyfter fram sju olika “kopplingar” (hur elever knyter an till och engagerar sig i sina studier): 

• Schemat
• Undervisningsstrukturen
• Den självstyrda studieguiden
• Lärplattformen (i detta fall Fronter)
• Det veckovisa provet
• Den individuella studieplanen (ISP)
• Introduktionen av nya elever.

I studien förekommer också fram exempel på emotionella kopplingar i sättet som eleverna pratar om sina studier, lärarna och andra elever (Henning Loeb & Lumsden Wass, 2014). De använder ord som “hjälpsam”, “professionell” och “snäll” när de beskriver sina lärare.  I artikeln förekommer citat från elever som beskriver hur lärarna hjälpt dem med både skolarbete och andra frågor som egentligen inte haft något med undervisningen att göra. 

En annan viktig koppling handlar om det informella mentorskapet mellan elever. Nya elever lär sig rutiner, arbetssätt och strategier genom att ta hjälp av mer erfarna elever som redan har arbetat med studieguiden och kan ge råd till dem som behöver stöd. Denna förebildskoppling är viktig för att den individuella och flexibla undervisningen ska fungera. Eleverna lär av varandra genom att följa goda exempel och genom att ställa frågor till varandra. De härmar och inspireras av hur andra elever arbetar och beter sig.

Att undervisa flexibelt

När det talas om flexibilitet i komvux görs det ofta i relation till studiernas “form”, såsom studietakt och antagningsfrekvens. Om vi zoomar in på själva undervisningspraktiken är det inte lika lätt att hitta exempel i forskning på hur flexibilitet tar form. Ett av få exempel kommer från Henning Loeb och Lumsden Wass (2014) som beskriver en tvådelad undervisningsstruktur. I deras exempel (som kommer från grundläggande vuxenutbildning) är kursinnehållet uppdelat i fyra delar: hörförståelse, skrivande, samtal och grammatik. Varje vecka ges två lektioner i varje del – plus några extra lektioner som exempelvis obligatorisk handledningslektion.

Varje enskild lektion är också uppdelad i två delar. I den första delen leder läraren arbetet, och i den andra arbetar eleverna individuellt. Enligt forskarna är det den dubbla strukturen som gör undervisningen flexibel och anpassningsbar. I första delen arbetar hela gruppen tillsammans med olika uppgifter inom ämnet. Det kan handla om att träna hörförståelse, förbättra uttal, gå igenom grammatik eller diskutera frågor i små grupper. Läraren spelar en viktig roll genom att lyssna, stödja och delta i diskussionerna. Flexibel och individuell undervisning betyder alltså inte att eleverna alltid arbetar ensamma, utan att undervisningen varieras mellan gemensamt och eget arbete.

Så vad innebär det egentligen? 

Att börja nysta i flexibilitetsbegreppet i komvux är ingen lätt uppgift. För det första är det svårt att dra några generella slutsatser eftersom de flesta studier som hittills utförts har varit relativt småskaliga: 50 lärare (Holmqvist, Andersson & Muhrman),rektorer, lärare och studie- och yrkesvägledare i sex kommuner (Mufic, 2024), fältstudier (lektionsbesök) och intervjuer med ett lärarlag och med fem elever, vuxenutbildningspolicy (Mufic & Fejes, 2022). Henning Loeb och Lumsden Wass (2014) forskning på att sättet som undervisningen organiseras på visar på en motsättning.

Även om policyn säger att undervisningen ska vara individuell och flexibel, visar det sig att framgångsrika studier ändå kräver ganska strikta ramar. Henning Loeb & Lumsden Wass betonar att elever inte kan studera “hur som helst”. För att lyckas behöver de delta i hela “nätet” av aktiviteter och rutiner. Det flexibla upplägget kräver en självständig och ansvarstagande elev i centrum. Många elever som knyter starka band till undervisningsmiljön klarar sig också bra. Men samtidigt finns det vissa elever som inte följer de etablerade rutinerna. Ett exempel är nyanlända elever med familj kvar i hemlandet. Även om de är motiverade och engagerade påverkar deras livssituation deras möjligheter att studera och lyckas. Här väcks frågor om hur mycket det flexibla upplägget kan ta hänsyn till individers förutsättningar. 

I tidigare forskning kan vi också se att sättet som komvux organiseras på skiljer sig mycket åt mellan Sveriges 290 kommuner (Bjursell, et al., 2015). Här skulle otydliga policyformuleringar kunna bidra till dessa olikheter förstärks beroende på respektive kommuns förutsättningar och tolkning. Samtidigt är denna tolkningsfrihet också en styrka av samma anledning, just eftersom det ger möjlighet att verkligen organisera utbildningen på det sätt som passar de lokala förutsättningarna och behoven bäst. 

Sammanfattning

• Flexibilitet handlar både om frihet och struktur.
• Självständiga elever lyckas bättre i flexibla upplägg.
• Relationer och stöd är viktiga även i individuell undervisning.
• Lokala variationer i komvux är stora och beror på kommunernas förutsättningar.

Referenser

Bjursell, C., Chaib, C., Falkner, C., & Ludvigsson, A. (2015). Kvalitetsarbete i vuxenutbildning. Nomen. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:810681/FULLTEXT02.pdf

Henning Loeb, I., & Lumsden Wass, K. (2014). A Policy of Individualization and Flexibility Ignoring the Situation of Non-self-Reliant Individuals: The Example of Swedish Basic Adult Education. The Journal for Critical Education Policy Studies, 12(2), 399-422. https://www.jceps.com/wp-content/uploads/2014/08/14-JCEPS-122-lowa-FINAL-22AUGUST-2014.pdf

Holmqvist, D., Andersson, P., & Muhrman, K. (2024). Fast delivery, on demand: how flexibility and individualization policy are enacted in Swedish municipal adult education. Nordic Journal of Studies in Educational Policy, 10(1), 60-72. https://doi.org/https://doi.org/10.1080/20020317.2024.2339402 

Mufic, J. (2024). ’And suddenly it’s not that flexible anymore!’ Discursive effects in officials and staff in charge of adult edcation’s talk about distance education. Studies in the Education of Adults, 56(1), 102-120. https://doi.org/https://doi.org/10.1080/02660830.2023.2249141 

Mufic, J., & Fejes, A. (2022). ‘Lack of quality’ in Swedish adult education: a policy study. Journal of Education Policy, 37(2), 269-284. https://doi.org/10.1080/02680939.2020.1817567 

Scheidig, F. (2024). Online courses for adults: do they replace or supplement on-site courses? International Jpurnal of Lifelong Education, 43(6), 682-693. https://doi.org/10.1080/02601370.2024.2391888